1000 ord

För länge, länge sedan – innan jag blev den trötta, lata och bekväma person jag är idag – så var jag flitig. Engagerad. Smart! Jag pluggade, jag ville, jag önskade. Förändra och påverka. Ibland plockar jag upp lite gamla texter, uppsatser och artiklar jag har skrivit och beundrar både mitt klokskap och min lite naiva ilska. Det var tider det…!

Det är med lika delar pinsamhet och stolthet jag betraktar den person jag var då, men jag tror inte på varken ånger eller skam. Jag vet inte hur man skäms, och jag ångrar ingenting. Och i grund och botten, innerst inne, önskar jag nog att jag fortfarande var den där barrikadbögen, övertygad och trotsig. Ja, det var verkligen tider det!

Det är historia nu, och preskribtionstiden på ungdomlig naivitet har förhoppningsvis gått ut, så därför delar jag här med mig av mitt intellektuella(?) bagage. Bara för att ni inte ska tro att jag alltid varit så bitter och trött. haha.