Talang 2010

VARNING!

Bara så du vet… Detta inlägg handlar om sex och snusk och ligglycka. Är det något du inte är intresserad av så rekommenderar jag dig att klicka här och läsa detta istället.

/J

Skam den som ger sig! Trägen vinner! Jag har ju alltid haft självinsikten att veta mina starka sidor (och mina svagare dito). Vet vilka talanger jag har, och vilka sysselsättningar jag ska överlåta åt andra. Utan att skryta eller smickra mig själv så vet jag att jag är en jävel på att ligga. Inte så att jag är nån guds gåva till mänskligheten, men till ett utvalt fåtal som jag funkar bra ihop med. Andra är bra på språk, it, sång och dans, äldrevård, romdrinkar, aktiehandel. Jag är bra på att knulla. Visst vore det trevligt med en talang som var mer efterfrågad på arbetsmarknaden, något man kan göra en karriär av, men man kan visst inte få allt. Nu kan man väl visserligen göra karriär med sex som arbetsuppgift – som hora eller porrskådis – men jag är ju ändå av den tron att man ska inte göra sin hobby till sitt yrke.

Dock har jag länge upplevt att min talang varit ganska bortkastad. I Stockholm. På stans bögar. Jag har liksom inte haft nåt att jobba med som har gjort min talang rättvisa. Hur känd hade Michelangelo varit idag om han bara hade haft cernitlera och fingerfärg att tillgå? Om Mozart bara hade en mungiga att spela på? Monica Lewinsky om Clinton hade snusat? Talang kräver rätt sorts verktyg för att komma till sin rätt. För att gå från lovande till lovprisad.

Många knullare tror ju att det verktyg som avgör ifall de är bra eller dåliga knullare är deras kuk. Det är ju därför jag sett min talang lite som pärlor för svin. Fast tvärt om. Stockholmsbögarna är fina små pärlor och jag är kåta svinet. Pärlor sitter ju helst på rad, ihopbundna med ett snöre upp i röven ut genom munnen och vill bli betraktade på avstånd, och de kan inte förstå tjusningen med att böka runt som en glad gris. Kuken är inte det verktyg som gör en knullare till en bra knullare. Det vore som att säga att det var penseln som gjorde Picasso till konstnär, och mikrofonen Carola till kändis. Det spelar ju ingen roll hur bra du knullar om du inte knullar med någon som fattar vad ett bra knull är! Picasso behövde konstkritiker som fattade vad han höll på med, Carola behövde kvällspressen som fattade att hon är en vandrande rubrik. Vem som helst kan ju köpa en pensel, och alla (nåja!) killar har ju en kuk.

Som jag konstaterade i min statusuppdatering på FB igår så är kanske inte alla talanger till för offentlighetens insyn, men om jag är lite krass så har ju jag också hållit auditions efter talanger liknande min. Ofta med resultatet att jag blir knullandets Kishti som skriker ”du är en kata-fucking-strof!”.

Men igår hittade jag äntligen en värdig Idol-vinnare. Vi hade lätt fått genomgående 10:or från Let’s fuck-juryn! Aldrig har jag knullat så jag trott att jag höll på att få både en stroke och hjärtinfarkt samtidigt, och gillat det! Nu är inte min kondition den bästa iofs men jag svettades mer under fyra timmar igår än jag gjort under min skolgångs alla gympatimmar sammanlagt.

Jag antar att jag är lite morbid, men bara när man verkligen lever (rövare?) är döden närvarande. När man tänker att jag sprängs om jag inte får komma nu samtidigt som det känns som att jag dör om jag slutar knulla. Att livet vore över om knullet var det. Jag kanske överlever, men kommer inte leva längre. Le petit morte är inte bara ett bildligt uttryck!

Och sedan extasen. Det är svårt att skriva sex med ord, att hur sanna de än är så förvandlas man till sexuellt frustrerad Björn Ranelid på en dålig dag. Jag har lyckats chocka en och annan med min post-coitala persona, men igår var vi två om galenskapen. En orgasm som en kolsyrad, varm mjukglass som exploderar i buken och chockvågas genom lemmarna och får hjärnan att gapskratta ut genom munnen. Det är inte alla som reagerar positivt när man börjar gapskratta efter man har haft sex med någon, det är lätt att det uppfattas som nån form av omdöme av deras prestation. Men vet det från och med nu, att skrattar jag så är det ett gott omdöme! Är jag missnöjd så visar jag det på ett helt annat sätt. Tro mig!

Och jag har fortfarande inte, ca 13 timmar senare, kunnat släppa känslan av att jag har gjort något för första gången. Att använda bli av med oskulden-liknelsen är kanske inte riktigt passande, jag var långt ifrån någon oskuld innan. Men det kändes lite som att allt liggande fram tills nu var repetitioner och igår var det galapremiär. Publiken jublar och man inser att shownumret var en succé.

Sex handlar ju inte om teknik för mig. Det behöver inte vara proffsigt eller snyggt. Det kan vara hur struligt, fumligt och bökigt som helst, bara det är en jävla kontakt, en intimitet som blottar mer än bara en balle eller röv. Jag hade förmodligen reagerat på ett helt annat sätt med någon annan, men när D tittar upp på mig när jag är långt inne i honom och flämtar ”Jens! Var är du nånstans!?” så var det en helt förståelig undran. Med nån annan hade man ju skrumpnat och tappa lusten och tro att han hade menat ”Är den inne nu eller?”. Men när jag ligger djupt inuti honom och har mitt ansikte högst en decimeter från hans så handlar det om nåt helt annat än det. Jag har absolut ingen monsterballe och har aldrig riktigt förstått den här size queen-armén som bögar tycks utgöra. För trots att jag i det avseendet är högst normal så visste jag faktiskt inte var jag var, nånstans där jag inte varit förut. A rose by any other name stämmer nog bra på blommor, men när det gäller röv så gör det det inte. Och när D efteråt i tystnaden av efter-ciggen säger, liksom mer för sig själv, att ”jag har aldrig blivit knullad där” så är det ju inte i röven han menar. Det är någon helt annanstans. Var är det nånstans? Vet faktiskt inte, vet bara att jag vill dit igen. Och stanna där.