Puckad Paulo

homsetroll

Ok, som ni säkert redan känner till så förväntar jag mig inga direkt smarta upplägg av tidningen QX:s redaktion. Innehållet i den blaskan är ju tunnare än en klamydiaflytning. Men har de inte gjort bort sig mer än lovligt nu? ”Petter & Paolo gifter sig i QX juni, bröllopsnumret!” skriker man ut på löpet på Qruiser.

Samma, gamla kvicktänkta Paulo Roberto som uttalat sig i Aftonbladet om hur illa han tycker om homosexuella par som vill viga sig i kyrkan! Kanske är detta en gigantisk mediakupp av vilket jag inte fattar något, eller så har QX, som ändå håller en väldigt hög lägstanivå (eller var det tvärt om?) vad gäller publicistiska grodor nu nått en all time high! Om inte annat så har den ”journalist” som krystade fram upplägget definitivt nått just den höghetsnivån. Samma journalist som i och med detta nummer slutar på QX för att börja jobba på… Surprise! Aftonbladet!

”Självklart har homosexuella rätt att ingå äktenskap. Men för dem finns ju sambolagen. Det är ju ungefär samma lag, säger han till aftonbladet.se. Äktenskapet är till för att skydda barnet. Det står i FN:s barnkonvention.” Men framförallt oroar sig Paolo Roberto för hur det blir om den nya lagen kommer ta ifrån negativa kyrkor rätten att viga människor. ”Då skulle ju inte jag kunna gifta mig i min kyrka, den katolska kyrkan, eftersom de är emot äktenskap mellan homosexuella.”

Citatet ovan står att läsa på Aftonbladets hemsida. Där uttalar sig även Sören Andersson, dåvarande förbundsordförande för RFSL, och Anders Selin, tidigare ordförande för RFSL, förtjänstfullt mot dessa tossiga åsikter som bland annat Paulo står bakom.

Det är dock ett par frågor jag gärna skulle vilja se om Pucko Roberto har några svar på. 1a) Ok, vi ponerar att äktenskapet är till för att skydda barn. Varför förtjänar inte barn till samkönade par ett skydd, enligt dig?, alternativt 1b) Vad är det som barn till heterosexuella par löper risk att drabbas för, och som de måste skyddas mot, som inte barn till samkönade par löper risk för?, 2) har du läst FN:s barnkonvention?, 3) anser du att någon person som uttalar sig utifrån en position som katolsk förespråkare har någon som helst trovärdighet i frågor som rör barn, och barns uppfostran, och hur vi bäst ska skydda barn mot faror?

Sedan kan man ju fråga sig vad han själv tycker är så fel med sambolagen eftersom han inte vill nöja sig med att vara sambos? Vet han ens vad skillnaderna är mellan sambolagen och äktenskapsbalken? Mer än att man ingår äktenskap i kyrkan framför en man iklädd en glansig klänning dårå?

Nu är väl jag personligen av den åsikten att jag aldrig skulle ens överväga tanken på att gifta mig i kyrkan. Med någon. Oavsett kön, ras, art, ålder, antal, osv. Jag är ju inte så mycket för hela giftermålstanken helt och hållet, men varför i hela fridens namn skulle jag vilja gifta mig in i, och söka acceptans av, en organisation som ägnat de senaste 2 000 åren åt att förfölja och mörda sådana som mig? Men sån är jag, och de tjej- och killpar som vill gifta sig i kyrkan på samma sätt som alla kille-tjejpar gör det ska ju för sjutton gubbar få göra det också. Det handlar inte om kyrkan, det handlar inte om religion, det handlar inte om de stackars barnen, det handlar inte om religionsfrihet. Det handlar om demokrati, likaberättigande, humanism. Sunt jävla förnuft.

Det vill säga det där som alla killar Paulo mött i ringen slagit ur hans skalle. Bara för att påvisa Paulos puckighet så kan vi väl nämna att polygami inte heller värderas särskilt högt inom katolska kyrkan, men det hindrar honom inte ifrån att tillfälligt glömma att han redan är gift med Lena Arrelöv Roberto när QX-geniet lägger fram sin fina, rosa bröllopsidé där hon vill viga honom med rapparen Petter!

Nu ska jag ju i ärlighetens namn också nämna att Paulo gör en pudel i den korta intervjun i tidningen (tre halvspalter, ett tjog sidor ifrån själva bröllops-”artikeln”). Vad är det då han pudlar? Jo, alla ska få gifta sig säger han. Och han ångrar att han skrev på det där uppropet. Varför då då? Jo, inte för att han ändrat åsikt i själva sakfrågan. Nej, han har alltid tyckt samma sak, säger han. Men han gillade inte att bli kallad homofob. Därför ångrar han sig att han skrev på. Han gillade inte att sättas i samma sällskap som diverse frikyrkopastorpatrask och Siwert Öholm, därför ångrar han sig att han skrev på. Men den stora frågan är väl inte om han vill bli kallad homofob, utan om han vill vara en!?

”Ding-dong!” Nej Paulo, det är inte bröllopsklockor du hör! Det är gong-gongen som talar om att matchen är över och att funktionärerna står redo att bära ut dig ur ringen nu.

Bögar på promenad

fem fabulösa fotgängare

Alltså, jag blir bara så förbannad. Inte gnällig och tjatig som jag brukar vara, utan redigt förbannad. Igår läste jag om Diegos och hans pojkväns rop på hjälp på qx.se, och blir tokig när folk som sköter sitt inte får vara ifred från puckade personer i sin omgivning. Samtidigt i qruisers forum har en ung kille startat en diskussion om hur han ska kunna ha en normal relation till sin troende far som inte accepterar sin sons sexualitet, och han berättar om sin oro inför framtiden.

Jag som haft en väldigt lugn och trygg uppväxt, utan varken hot eller hat, har faktiskt svårt att riktigt relatera till hur detta måste kännas för de som har det förjävligt. Och till skillnad från mitt lata vardagsgnäll om knäppa bögar känner att min riktiga ilska får mig att vilja agera. Göra något. Jag som egentligen fått allting gratis, dvs jag har inte behövt kämpa särskilt nämnvärt för att bli accepterad för vem jag är (mer än med mig själv), eller för rätten att göra mina egna val, känner nästan att jag har en skuld att betala tillbaka. Hur kan jag bara krypa upp i soffan och lyxa i min priviligierade bögtillvaro när folk knappt vågar gå utanför dörren, eller är rädda för sitt liv när de måste gå från tunnelbanan hem till lägenhetsdörren?

Kan inte vi lyxbögar som faktiskt har det jävligt bra bara lägga en liten stund på att ställa upp för de som inte har det lika bekvämt som vi? Göra en liten utryckning nån gång och bara se till att nån bögbrorsa kan komma hem utan att behöva vara rädd eller orolig? Självklart ska vi kräva av samhället att få den hjälp vi har rätt till för att slippa bli utsatta för brott, men byrokrati är ett långsamt skydd och som sällan funkar förebyggande. Och ska vi verkligen bara sitta hemma och sucka och förfäras över sakernas tillstånd eller ska vi faktiskt själva kunna göra en insats?

Jag menar inte att vi ska bli nåt galet medborgargarde som svingar baseballträn. Mer att vi ska vara en schysst kompis som ställer upp. Homovänliga medvandrare. De som attackerar homos är ju inte de modigaste personerna direkt. De väljer ju ut de ensamma. Om vi är ett gäng blekfeta homsetroll ute och promenerar så kommer ju inget pucko att hoppa fram runt nåt hörn. Och det finns ju gott om organisationer att sammarbeta med, hatbrottsjouren, rfsl och rfsls blattebögarna, farsor och morsor på stan, polis, fryshusets lugna gatan…

Så till dig Diego vill jag bara säga att om du och killen behöver hjälp eller bara sällskap på vägen hem, kontakta mig så tar jag med mig några polare och jag lovar att vi ska se till att ni kommer hem säkert och tryggt. Du hittar min email-adress i kontaktannons-menyn här ovan.

HD Ready – Färdiga homodefinitioner

Vad är homosexualitet? Kanske en fånig fråga, det vet väl alla!? ”När två pojkar av samma skrot och korn möts…” och allt det där. När jag var ute och skolinformerade för RFSL Stockholm förklarade vi homosexualitet som ”förmågan att förälska sig i och/eller vara sexuellt attraherad av någon av samma kön som en själv”. Visst, basic, självklart. Så är det ju. Wikipedias ”sexuell attraktion eller kärlek till en person av samma kön, sexuellt beteende mellan organismer av samma kön eller en sexuell preferens för en organism av samma kön” kan väl sägas vara en i stort sett samstämmig definition, om än i en väldigt osexig formulering. Och då är det ju sant! Eller?

Den definitionen duger nog alldeles utmärkt för att beskriva homosexualitet i västvärlden, inklusive Sverige. Den baseras dock på (även om den inte direkt förutsätter) sexualitet som identitet. Att de handlingar vi utför är effekt av det vi är – homosexuella. Och vi har ju många fler identitetsaspekter kopplade till homobegreppet än bara kärlek och sexuell attraktion. En homokultur som definierar en ”riktig” homosexuell t ex. Den är givetvis inte lika allomfattande som Definitionen, men är ändå en del i bilden av den homosexuelle som person. Och det viktigaste budskapet är att homosexualitet är något man måste vara för att göra.

Så har det ju absolut inte alltid varit, och är fortfarande inte överallt. Homosexualitet är ett relativt nytt begrepp som ”uppfanns” i mitten/slutet av 1800-talet. Samtidigt som Heterosexualiteten uppfanns faktiskt. (Och båda uppfinningarna har dessutom bytt betydelse sedan dess). Innan dess var inte någon sexualitet en identitet, det var en praktik. Något man gjorde, inget man var. Bibeln säger ingenting om homosexuella personer, hur mycket än fröken Åke Green och Kristfascisterna än påstår det. Dock har den på ett par rader, utav alla andra miljoner rader text, kritiserat ett sexuellt beteende mellan personer av samma kön.

Könsstympning. (De är ju fan skurna mitt itu!)

Jag är ingen expert på homodefinitioner världen över, men jag vet att det finns länder där man inte har samma dikotoma indelning av kön som vi; kategorierna Man och Kvinna. Där har man kanske har 3, 4 eller fler kön. Givetvis kan inte homosexualitet där uppfattas på samma sätt som här då vår definition bygger på polariteten mellan två, och endast två, biologiska kön.

I (iaf delar av) latinamerikank kultur gör man en annan indelning i (homo)sexualitet och identitet. Det är helt ok att vara en heterosexuell man och ha sex med en annan man. Inget man pratar högt om kanske, men ingen skulle ifrågasätta din heterosexualitet bara för att du nångång begår homosexuella handlingar. Där är det inte identiteten som avgör hur eller med vem du har sexuella relationer, det är handlingen. Däremot måste du som heterosnubbe var den som penetrerar, blir du som kille rövknullad av en annan man så är du obotligen en fikus. Är du däremot den som sätter på blir du ibland t o m ännu mer macho…

För att överhuvudtaget kunna definiera homosexualitet måste vi ju först vara överens om hur vi definierar kön. För att göra någon till homosexuell måste vi först ge personen ett kön. Våra två godkända könstillhörigheter, identiteten Man eller Kvinna, föregår den sexuella identiteten. Könet är en förutsättning för sexualiteten. En person utan en tydlig könstillhörighet kan inte heller ha en tydligt definierad sexuell identitet (i samhällets ögon dvs, oavsett vad personen i fråga själv hävdar).

Hur skapar vi kön i Sverige då? Precis som vi skapar kön i resten av västvärlden; genom mytbildning! Vi tror på skapelseberättelsen att vi föds till Man eller Kvinna. Att kön är något naturligt och naturgivet. Kön är i vår skapelsemyt enbart biologi. Långt ifrån alla kulturer tror på samma myt. Många kulturer hävdar att man måste skapa ett kön till en person. En person till ett kön. Ibland tillochmed att fysiskt konstruera en persons könsorgan.

I delar av Somalia utförs den mest omfattande formen av kvinnlig könsstympning, infibulation. Utan ingreppet kan flickan inte ta steget till att bli Kvinna. Denna kvinnoroll bygger på en stark fokusering på hennes jungfrudom, som inte är ett naturligt tillstånd hos kvinnan utan skapas genom att stympa hennes könsorgan. Utan omskärelse saknar de kulturell identitet och tillhörighet, och förkroppsligar orenhet och oanständighet. Genom den kulturella processen att bli Kvinna har det konstruerade könet blivit hennes normala könsorgan.

I våra (västerländska) öron låter detta naturligtvis förfärligt. Den för oss, enligt vår definition, naturliga Kvinnan förvandlas/förvanskas/förstörs till något onaturligt. Vi hävdar ju att vi inte skapar våra könsidentiteter, vi bara är så som vi blivit födda. Skulle min åsikt räknas – och det är ju för fan min blogg, så det är ju klart att den gör det! – så är båda dessa definitioner väldigt lika. Det är ingen större skillnad, annat i valet av metod. Vi skapar också våra kön även om det sällan sker med några fysiska ingrepp (även om vi också gör det ibland när det biologiska könsorganet inte är tillräckligt könstypiskt), vi nöjer oss inte heller med en biologisk definition (även om vi själva hävdar det!) utan skapar kulturella kön genom leksaker, kläder, uppfostran, normer och morot och piska. Och med tydliga och kännbara straff för de som bryter mot könsreglerna.

Men män då, de är väl ändå alltid män? Nope! Sorry! De måste också skapas, formas, och fostras till män. Inte minst i vår kultur. Vi skapar macho-mannen, och macho-mannen skapar straight acting-bögen. Ytterligare ett bevis för att könstillhörigheten är starkare, viktigare och föregår individens sexuella identitet. Om vi nu överhuvudtaget borde blanda ihop sexualitet och identitet? Jag är skeptisk. Jag utför så otroligt många (fler) handlingar utöver mina homosexuella handlingar, varför ska min identitet bestämmas utifrån en sån liten del av mitt agerande? Och påverkar mina homosexuella handlingar allt annat jag gör i en sådan utsträckning att de förtjänar den statusen att vara min övergripande identitet?

Ett intressant exempel på att sk homosexuella aktiviteter absolut inte behöver ha något med identitet att göra berättar Don Kulick om i en artikel om hur manlighet skapas på Nya Guinea. Medan det i Somalia är kvinnlighet som skapas är det på Nya Guinea manligheten som måste förvärvas för pojkar. Denna manlighet byggs genom att pojkar vid en tidig ålder avskärmas från kvinnor och lever avskilt tillsammans med männen som inseminerar dem med sperma. Där bygger genuskategoriseringen på kroppsvätskor, där manlighet härrörs från sperma och kvinnlighet från (menstruations-)blod. Blod är en kvinnlig vätska med stor kraft som är skadlig för män, och sperma är den kroppsvätska som stärker och bygger manlighet.

Enligt Kulick finns det tre faktorer som gör att dessa handlingar inte kan beskrivas som uttryck för homosexualitet (inte enligt vår västerländska definition i alla fall) utan som en del i skapandet och upprätthållandet av ett genussystem av manligt och kvinnligt. 1) En man upphör att inseminera då han gifter sig, 2) Förlust av sperma försvagar mannen, och han tros bara ha en viss mängd av sperma varför den inte bör slösas med eller spillas i onödan, 3) Syftet med insemineringen är att stärka och bygga manlighet hos pojkar; att göra dem till män för att de sedan skall kunna gifta sig med en kvinna.

Så om vi upprepar frågan, vad är homosexualitet? Well, först och främst så är du ju ingenting om du inte har ett tydligt kön. Du är ingen om du inte är könsbestämd! Men sexuell läggning tycks ju inte ha något att göra med vem du hoppar i säng med. *Grubbel* Kanske är det att shoppa på Gucci? Inte alla gör det, och det är väl en tydlig identitetsmarkör? Kanske är det melodifestivalen som avgör? Knulla röv kan ju inte vara en definition på homosexualitet! Inte alla homosexuella knullar ju röv, och många heteros gör det ju också. Hmm? Svåra grejer det där, när man målar med fler färger än bara svart och vitt… Det kanske helt enkelt är dags att lämna 1800-talet och inse att de inte hade så stor koll på det där med sexualitet. Heller. Det är ju fan 2010. Kanske dags att leva därefter också?

egalia-banken

Vi gjorde det! Vi nådde målet plus moms. Egalia-insamlingen kom igår upp i 105 000 kr! Detta gör att Egalia kan ha öppet fram till Stockholms stad lämnar beslut om ekonomiskt stöd nångång i februari. Som studenterna brukar bröla: Fy fan va vi e bra!

Innan jag gick dit hade jag bara en teoretisk övertygelse om hur viktigt verksamheter som Egalia är, idag har jag en praktisk och empirisk kunskap om det! Vilken fantastisk plats! Vilka fantastiska ledare! Och framförALLT, vilka fantastiskt vackra ungdomar! Jag är så gott som beredd att, som repressentant för min generation, abdikera från framtida samhällsstyre och ge makten och härligheten till våra efterträdare redan nu. Jag är såå hoppfull. Förbered er på en förändringens tid framöver.

Aldrig har jag bränt pengar så snabbt en lönedag. Aldrig har jag känt att det har varit så väl spenderade pengar. Jag ser det som en säker investering, jag kommer få större avkastning på mina slantar på Egalia än vad min bank nånsin kommer erbjuda på mitt sparkonto.

Utopia

Jag har väl som vanligt missuppfattat allting… Andra bloggare får ju betalt för sin blogg, sponsordollars, dyra prylar och reklampengar baserat på antalet besökare, osv. Det vanliga horeriet. Eftersom jag är på tok för gammal, långt ifrån tillräckligt gullig, och alldeles för lat för att hora så gör jag precis tvärt om. Det kostar på att vara motvalskärring!

Idag betalar jag 1 kr för varje besökare på min blogg (utöver min redan utlovade lill-donation). Och återigen är det ”mitt” lilla utopi-laboratorium Egalia som ska få en slant att leka för! Jag har ju småtjatat lite här i tid och otid om min/vår utopi, att den är inom räckhåll om vi bara vill, om vi bara bestämmer oss för hur vi vill ha det och lever därefter. För mig är Egalia en suverän plantskola för utopister! Ge ungdomarna stöd, ro och tid, och vårt förtroende, att bli fantastiska så ska ni se att världen snart är mycket skönare och vackrare. Det låter kanske flummigt, men det är faktiskt min uppriktiga tro. Dagens ungdomar är mycket smartare, starkare och flitigare, och har mer solidaritet, hjärta och vilja än vad vi har (haft). Det är inte smicker eller självförnekelse, det är evolution.

Imorgon, den 25e januari, håller Egalia öppet hus kl 17-20 på Huset på Sveavägen 59. Öppet för alla som vill stödja deras verksamhet. Gör mig sällskap dit, ta med spargrisen och skänk en slant till dem. Jag lovar att det är bättre spenderade pengar än en entré till Zipper! Och säg till alla dina polare att besöka lill-bloggen idag. Jag har vanligtvis runt 250 besökare om dan, och rekordet är hittills 444, ska vi inte se om vi kan slå det rekordet idag? Och ruinera mig på kuppen! Haha!?

Läs mer om hur fantastiskt Egalia är – och varför det fan är vårt förbonkade ansvar att se till att våra småsyskon har en schysst plats att vara (sig själva) på - här.

egalite fraternite liberte

Idag har jag ingen annan åsikt att förmedla annan än detta: Ge ditt stöd åt Egalia!

Hjälp till att ge en plats för icke-heteronormativa kids att umgås där de inte blir ifrågasatta, bedömda, diskriminerade eller utfrysta. En välkomnande plats för de annars ovälkomna.

Egalia är ett fritidshäng för unga som funderar kring homo, bi och/eller transgrejer, och är öppet för de mellan 13 och 20 år och en salig blandning av bin, trans, vet inte riktigt, genderbenders, flator, jag vill inte definiera mig, homosar, transgenderister, bögar. Eller whatever. Där kan de fika, hänga, pyssla, och leka tills de ”blir yra av lycka!”. Du kan läsa mer om Egalias verksamhet på RFSL Stockholms hemsida.

Den 25 januari, kl 17-20 öppnar RFSL Stockholm Egalia för oss över 20 år för att visa upp verksamheten och ge oss en möjlighet att stödja den, då de nu står utan medel att fortsätta driva detta viktiga arbete. Ta på dig spenderbyxorna och kom till Huset på Sveavägen 59 i Stockholm och ge ditt bidrag. Har du inte möjlighet att närvara kan du stödja Egalia via SMS (skicka RFSL Egalia till 72550 för att skänka 100 kr) eller sätta in valfritt belopp på bankgiro (273-4382).

Jag kommer panta mina tomburkar och gå dit och skänka 1 000 kr i snabba cash. Ni får givetvis vara ännu mer generösa, men en skrynklig tjuga gör också gott! Jag hoppas vi ses där!

pappersarbete

Redan i ledaren kan man ana att Kom ut handlar om ämnen. Innehåll. Diskussion. Analys. Man vill nånting, påverka, upplysa, ifrågasätta, beröra. I några korta stycken presenteras innehållet; VM-stjärnors könstillhörighet, Sverigedemokrater och högerextremister, homohistorik, hatare och motståndare.

Jag ska erkänna att det var ett bra tag sen jag läste Kom ut. Sist jag bläddrade i den var den skittrist, som ett faktablad eller ett nyhetsbrev om RFSLs arbete. Men blaskan har utvecklats och förändrats så som jag tidigare önskat av QX.

Jag har äntligen fått läsa och lära mig lite om koranen och hbt, och vill nu lära mig mer. Läst om nazister och hbt-araber. Kristen anti-gaypropaganda. Och jag har fått min sedan länge rotade längtan att ligga och småprata med (och småpilla på!) Eli Levén bekräftad. Han är en av de sexigaste jag vet, och en av få som kan kåta upp min hjärna. Han ska sitta halvnaken i min säng och läsa högt ur sin bok medan jag tar på mig själv. Hoppas jag.

Och det jag främst gillar med Kom ut är att bland allt världselände och och homoproblem så glömmer den aldrig bort sexlusten och bejakar och uppmuntrar personer att leva ut sin lust och kåthet utan skam, och med förståelse och respekt. Var finns lusten och kåtheten i QX?

Nu tycker jag iofs att QX absolut har sin plats och ett existensberättigande. Vi behöver lite nöje, lite avkoppling, och lite oreflekterande hudvisande och hudfluktande också, för att orka gnälla och kämpa mot hatarna. Vi måste ju veta vad vi kämpar för. Men jag efterlyser ändå ett verklighetsperspektiv i avkopplingen. Håll fast vid nöjena, QX! Men bara för man helgfestar behöver man inte glömma vardagslunken.

Nu tror jag nog att både QX och Kom ut har samma läsarskara, eller iaf samma målgrupp. Men denna målgrupp vid olika tillfällen. Ja, QX är lättsmält och snabbläddrad, Kom ut ger lite mer motstånd. Man slukar kanske inte hela numret i ett sträck. Kom uts styrka är kanske också dess svaghet, bögars attention span är oftast ganska kort, och sånt som kräver lite engagemang av honom brukar undvikas. De som bör och behöver läsa Kom ut orkar inte.

Trots att Kom uts temanummer handlar om hat, och folk som bekämpar allt hbt:igt, och målar upp en ganska dyster bild för alla normavvikare i världen, så har jag en långt mer positiv känsla i kroppen och en ljusare syn på framtiden när jag slår igen tidningen än när jag läser QX omvärldsbeskrivning av mysiga filmtips, hunkpresentationer och make up-knep. Jag väljer nog hellre en lite bergodalbanig, lite småmotig men levande värld än en pannkaksplatt glättig och högblank kindpussande cocktailmingel-tillvaro. Det känns som jag har en större, och mer tolerant plats att vara mig själv i Kom uts värld där många hatar mig, än i den stora leende homofamiljevärlden som QX lockar med. Kom ut QX.

sexuell revolution 2.0

"blås i den förbaskade luren nångång då!"

IKEA. Volvo. Allemansrätten. Självmord. Design. Ishockey. Björn Borg. ABBA. Olof Palme. … och SEX! Swedish sin!

Ovan nämnda är några av de saker som folk utomlands förknippar med Sverige. Det är fan inte något dåligt image-konto vi har, det är mycket vi kan vara stolta över. Kanske inte självmorden då, men i övrigt. Men jag vill byta ut mina utropstecken mot frågetecken. Varför har omvärlden en uppfattning om oss som sexuellt frigjorda och lustfyllt syndiga? Vi kanske är det när vi är på fyllecharter på mallis o Ibiza, men absolut inte hemma. Inte längre. Vi nojar nog precis lika mycket över sex och lust som vilken annan nationalitet. Om inte mer.

Vi har ju fortfarande detta oförtjänta ryckte sedan 60- och 70-talens sexuella frigörelse. Att vara kåt var kul, inte jobbigt. Sverige var berömda för vår gladporrproduktion. Vi var ett land av storbystade blondiner som hoppade lyckligt nakna i hagar, och kåta lata män som gladeligen delar sin säd. Behöver jag nämna Fäbodjäntan? Vi har legat i framkant vad gäller sexualpolitik, i allt från könskorrigerande behandling och jämställdhet till anti-diskrimineringslagstiftning. Bara för att nämna ett par anledningar till denna felaktiga bild av Sverige och svenskarna.

Men idag? Har vi bara blivit bekväma och trygga i alla möjligheter och friheter att vi slutat praktisera dem, eller har vi genomgått en smygande backlash? Ok, rubriken är kanske lite missvisande. Vi har haft fler än bara en sexuell revolution genom historien, men jag tycker verkligen att det är dags för en till.

Den lustfyllda sexualiteten har blivit utbytt mot våldtäkter och pedofili och övergrepp. Jag menar naturligtvis inte att bagatellisera sexualbrott, dom finns och dom är verkliga och ska hanteras med allvar. Men vad händer med oss människor när allt vi hör om sex är löpsedlar till kvällstidningar? Varifrån får vi en positiv bild av sex och sexualitet? Tyvärr hör jag ingen bejakande röst för lust och sex. Skulle väl va Fråga Olle då…? Annars är det bara Internetporr och kabeltv-porr. Pengaporr. Där vår förträngda lust är en affärsidé för de som tillhandahåller tillverkad sex vi kan konsumera i smyg.

Vi bögar och flator har ju gått, och borde alltid gå, i bräschen för en sexuell frihet, för ett bejakande av lust, och för respekt och tolerans för olikheter. Nu tar vi små babysteps, men bara då samhället säger åt oss att det är ok att ta ett litet steg framåt. Och det är vi nöjda med, märkligt nog.

Den enda reella motgången för en friare syn på sex och sexualitet som samhället, och kanske främst vi bögar, har mött sedan 70-talet är förkortningen HIV. För att överhuvudtaget överleva var vi tvungna att ändra på vårt sexuella beteende, och vi gjorde det framgångsrikt. Iaf i jämförelse med många i andra länder. Men skräcken inför det okända viruset gjorde även att vi ändrade vår inställning av sex från nånting kul till nånting väldigt farligt. Nu när vi vet bättre och har kunskap borde vi då inte ta tillbaks synen på sex som nånting positivt. Inte bara som något som kan göra dig hiv-positiv.

Det e snart 2010. Vi bor i sverige där det fan är ett plus att va bög, det enda som gör dig lite intressant. Men ändå är alla så jävla fega o sitter i sina garderober framför datorn o runkar. Hur sorgligt är inte det?

Vi har alla sett varandra hångla o halvknulla på nån bögklubb, desporaggat innan stängning, eller tar i nödfall det kött som är för fult för dagsljus i källaren på nån videoklubb, men vi vågar inte ens visa fejset för de vi raggar på på nätet. Svenska killar är inte bara så inihelvete fega, dom saknar ju dessutom all fantasi, lust, glädje, självinsikt, stolthet… Inte undra på att en del har svårt att respektera bögar, dom klarar ju inte ens av att respektera sig själva. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Den sexigaste kroppsdelen är fan en ryggrad. Synd att så få killar har en!

Och den sexuella friheten gäller ju inte bara oss bögar så klart. Det är inte bara vi som borde revoltera. Alla heteros – ja, hela samhället! – skulle också vinna massor på en mer avslappnad inställning till sex. Jag kan illustrera detta med ett litet exempel. När jag arbetade som skolinformatör på RFSL Stockholm var en av de vanligaste frågorna från heterokillar (jag antar att de var hetero iaf, det kan man ju inte alltid veta) om analsex. Analsex mellan två killar var, enligt dem, bokstavligen skitäckligt. Mellan en kille och tjej så var det ascoolt. När jag frågade vad skillnaden va mellan en killes anal och en tjejs anal va så blev det inte mycket mer än mummel. När jag frågade vem som satte på vem i kille/tjej-paret blev det fågelholk. Vi kanske inte skulle lägga ut sexualupplysningen på entreprenad till TV1000 ändå…!

Med en ny revolution skulle genomsnittstjejen inte behöva känna att hon måste ställa upp på analsex med nån porrskadad kille. Och det skulle vara helt ok för en tjej att faktiskt gilla analsex. Eller sex utan prefix. punkt. Och det skulle vara lika ok för en kille att gilla romantik, mys och kelsex.

En sexuell revolution ska ju givetvis inte handla om sexuella praktiker, vem som gör vad med vem eller vilka är ju i sammanhanget totalt ointressant. Revolten måste ju handla om samhällets och individens inställning till sex och lust och respekt i stort. Ett bejakande istället för skambeläggande. Kunskap istället för pekpinnar. Tolerans och acceptans istället för moralism. Varför väljer vi själva att smyga och undertrycka vår sexuella lust, att skambelägga vår egen sexualitet? Det övergår mitt förstånd. Det handlar ju bara om sex. Och det handlar ju bara om våra liv. Vill vi leva det, eller vill vi skämmas för det?